Henrik “Gubben” Morén

Om Gustaf Fjæstad var den förste segerherren i ”Mälaren rundt” så framstår Henrik ”Murre” Morén som den ojämförligt störste och segerrikaste i denna svenska cykelklassiker. Han var relativt gammal då han började cykla. Han fick sin första cykel vid 21 års ålder och debuterade året efter.
Första gången Henrik Moréns namn dök upp i spalterna – i ”Hjulsport” och ”Nordiskt Idrottslif” — var år 1900. Han hade blivit tvåa i ett banlopp på Idrottsparkens betongvelodrom, (invigd 1895 och riven 1910 för att lämna plats åt Stadion). Intresset för bancykling var mycket stort i Stockholm vid denna tid.
Landsvägsåkning blev emellertid Moréns stora hobby, som han snart utvecklade till mästerskap. Allra bäst trivdes han i regn och rusk  och på bottenlösa vägar. Sådant kallades av konkurrenterna morén-väder!

Mälaren runt

Det är under smeknamnet ”Gubben” han med tiden blev mest känd. Orsaken var att han under 38 år deltog i tävlingar som aktiv. 1924 slog han t ex alla ungdomar vid Mälaren runt som 47-åring och satte personligt rekord med tiden 10h22:46 ! Vid fyllda 44 fick han i Köpenhamn delta i historiens första VM på landsväg för amatörer. Morén vann Mälar’n tio gånger, varav de nio första i rad. Den sista segern kom vid fyllda 35 i det olympiska uttagningsloppet 1912. Själva OS-loppet blev ett misslyckande: 15:e man efter att ha drabbats av värmeslag i Västerås.

OS 1912

Inför OS 1912 hade man som uttagningstävling Mälaren runt, samma sträcka som OS-loppet skulle cyklas. Loppet startade klockan 2 en söndagsmorgon. Henrik Morén vann sin 10:e seger Mälaren runt och blev uttagen till OS.
Det var 123 man som startade, också klockan 2, söndagen 7 juli 1912. Dagarna innan hade det varit kallt och regnigt, vilket var ett väder som passade Henrik Morén. Men den här gången var det inget ”Morénväder” utan varmt. Det visade sig vara sådan intensiv värme att han fick värmeslag och var tvungen att lägga sig en stund i kontrollstationen i Västerås.
Det blev Sydafrikanen Lewis som vann. Bästa svenskar blev Eric Friborg på 7e plats. Övriga bästa svenskar kom 8, 9 och 10 och var därmed bästa lag. Henrik Morén kom på 15e plats.

Stockholm-Göteborg-Stockholm

I början av 1910-talet stod ”Gubben” på topp. Hans tävlingskarriär uppmärksammades i bl a Frankrike. De dominerande tyska cykelfirmorna Dürkopp, Wanderer och Brennabor lade ut feta krokar för den ryktbare svensken, Men ”Gubben” var ståndaktig och höll fast vid sitt svenska märke Hermes, ”den röda cykeln”.

1916 vann Morén 100-milaloppet Stockholm-Göteborg-Stockholm, hans troligen största bragd någonsin.

Man försökte efterlikna de populära långloppen på kontinenten som exempelvis Paris-Brest-Paris. S-G-S kördes som en typ av fritt landsvägslopp. De startande fick åka vilken väg de ville, dvs sträckan var inte markerad och de fick äta och sova när de ville.
Morén körde fel i Tiveden och fick i skenet av tändstickor leta sig rätt — cykellysena var ju inte så bra på den tiden.
Han behövde sammanlagt 51 timmar och 22 minuter på sig. Man instiftade senare ”Morén-loppet” (51 mil) mellan Göteborg och Stockholm, vilket han som 60-åring körde på 20:32:58.

Henrik Morén har slagit världsrekord också, det gjorde han 1912. I ett 24-timmars tempolopp på en landsvägsbana vid Køge söder om Köpenhamn tillryggalade han 604 350 meter. Rekordet innehades tidigare av den berömde britten Freddie Grubbs och det putsade han med 40 km.

Han avled 1956 vid 79 års ålder.